Hur är det att köra 652 mil på el genom Europa? Vi har träffat föraren som fick ett transportuppdrag att köra styckegods tur och retur till Malaga. Under det 13 dagar långa uppdraget till och från Spanien körde Niklas Svensson en Volvo FH Electric. Här kan du läsa om hans upplevelser.
JTW Transport i Göteborg kör gods för speditören First Cargo Sweden AB. De har blivit kontaktade allt oftare av kunder som frågat om möjligheterna att sänka CO2-utsläpp. Därför ställde First Cargo just frågan om inte Tony Walter på JTW Transport och kunde tänka sig att ta ett extra uppdrag ner till Malaga i Spanien och kanske köra transporten på el? Svaret från Niklas Svensson kom blixtsnabbt; det här var något han ville testa.
Det tar inte lång stund vid ett samtal med Niklas innan det blir uppenbart att han är en nyfiken och kreativ person som gillar utmaningar, gärna tekniska sådana. Så när möjligheten dök upp att för första gången köra en ellastbil och dessutom med ett transportuppdrag ända till Spanien tur och retur, väckte det Niklas intresse.
JTW Transport AB startades 1985 av Tony Walter. Sedan början på 1990-talet kör de styckegods till framför allt Spanien, ibland även thermotransporter till Sahara. Idag har åkeriet tio anställda och sex dragbilar från Volvo med tillhörande trailers och driver sin egen terminal på Marieholmsgatan. Det finns ingen ellastbil i flottan, men när frågan om transporten till Spanien kom tänkte Tony direkt på Volvo Hyrlast, varifrån man hyrt in lastbilar tidigare. Kontakten med dem är bra och smidig, enligt Tony.
– Volvo Hyrlast kan vara till stor hjälp när behovet för en extra lastbil dyker upp. Genom dem fick vi tag på en Volvo FH Electric dragbil med hög sovhytt, säger Tony.
Sedan gick allt mycket fort. På tisdagen frågade First Cargo om en elektrifierad transport till Spanien. Ett par dagar senare hämtade Niklas lastbilen hos Volvo Truck Center i Mölndal och lastade godset. På fredagen körde han ekipaget till Göteborgs hamn och vidare med färjan till Kiel.
Niklas har en bakgrund som yrkesförare men arbetar inte aktivt som det i dag. Han ägnar sig åt ett företag inom motorsport och förmedlar frakter men kan dock fortfarande hoppa in ibland som lastbilsförare när han behövs. Uppdraget han och JTW Transport åtagit sig var att frakta styckegods till ett tiotal kunder i Pamplona, Madrid, Alicante och Malaga. På returresan var uppdraget att köra hem ett bohag till Sverige plus annat styckegods. Allt som allt innebar det tio lastningar och lossningar. På vägen ner genom Europa var totalvikten runt 30 ton, medan lasten på hemvägen var tyngre.
– Jag var väldigt nyfiken när jag satte mig i ellastbilen första gången. Jag tycker det är kul med teknisk utveckling. Jag ville lära mig hur det är att köra en tung lastbil på el, hur det fungerar i verkligheten. Jag undrade också hur det skulle gå att ladda längs vägen i Europa.
Niklas berättar att han innan avresan hade förberett sig genom att ladda ner en mängd laddningsappar, både för lastbilar och personbilar, och fick tips och råd både av personal på Volvo Truck Center såväl som vänner och bekanta. Han passade även på att registrera sig hos olika bolag, till exempel ett månadsabonnemang hos en laddoperatör för att få ner priset på laddning. Niklas berättar att han trodde att det skulle vara lättare att kunna betala med betalkort på laddstationer, men att det visade sig att laddningsappar var den vanligaste betalningslösningen längs resan.
På vägen ner till Spanien körde Niklas ungefär 28 mil mellan varje laddning och planerade in sina laddstopp noggrant. På vägen hem, då vikten var högre än 30 ton, blev sträckorna mellan varje laddning runt 20 mil. Niklas bestämde sig för att hålla en jämn snitthastighet på 83km/h för att spara energi. Han anpassade körningen till kör- och vilotider, och berättar att han även fick nyttja en del tillåtna undantag för att få ihop köruppdraget. Niklas sov över i lastbilen alla nätter förutom de två på färjan.
– Det var ett enormt intresse bland allmänheten varje gång jag stannade vid en laddstation eller för att ta rast eller sova. De tyckte det var mycket intressant att jag transporterade gods med en lastbil som gick på el och jag fick många nyfikna frågor om hur långt den kunde gå och hur allt fungerade.
Niklas nyttjade ingen laddstation som är specifikt byggd för lastbilar längs rutten, men konstaterar ändå att det alltid finns någonstans att ladda i Europa. Det finns laddstationer i princip hela vägen mellan Sverige och Spanien, även om det framför allt ännu är för personbilar.
Niklas beskriver att det enklaste under resan var själva handhavandet med att ladda lastbilen. För det allra mesta gick laddningsproceduren bra. Totalt under de 13 dagarna laddade Niklas lastbilen framgångsrikt 37 gånger. Sex gånger blev laddningarna avbrutna av någon anledning. Niklas ville optimera transporttiden så mycket som möjligt med korta och effektiva laddpauser, därför blev det även en del kortare laddstopp.
Niklas försökte oftast hålla sig till samma laddoperatörs nätverk för enkelhetens skull och för att kunna använda en app han visste fungerade. Att hålla sig framför allt till en laddoperatör möjliggjorde även ett lägre pris för laddning.
– Jag hade en plan för laddning under rutten. När jag hade bestämt var det kunde passa avstånds- och rastmässigt att stanna och ladda, letade jag sedan upp möjliga laddstationer och undersökte dem på Google Maps där man kan se hur adressen ser ut i gatuvy.
– Det svåraste under resan var att komma åt laddstationerna som var byggda för personbilar. Jag lyckades inte hitta någon laddstation byggd för ellastbilar. Jag fick till exempel veva av trailern 36 gången. Jag har även fått vara kreativ och lägga ut klossar för att komma över refuger eller varit tvungen att köra mot enkelriktat ett par gånger.
Just nu bygger Milence 1 700 laddstationer runt om i Europa fram till 2027. Milence är ett joint venture som startats av Volvokoncernen, Daimler Truck och Tratonkoncernen. I Sverige utvecklas den publika laddinfrastrukturen för batterielektriska lastbilar mycket snabbt för tillfället. I övriga Europa är det flera branschaktörer, utöver Milence, som bygger publika laddstationer. Det är ännu inte ett tillräckligt nätverk, men även här sker en snabb utveckling och snart kommer vi att se publika laddstationer öppna varje vecka.
På frågan om vad Niklas tyckte var det bästa med uppdraget säger han snabbt att det var den otroliga arbetsmiljön.
– Så tyst och skönt det var i hytten, en helt fantastisk arbetsmiljö! Jag älskade att köra ellastbilen, den var smidig och pigg. Ljudnivån är så låg, det är otroligt behagligt att jobba i en tyst miljö.
På frågan till Tony Walter om hur han ser på elektrifierade transporter för framtiden svarar han:
– Vi kör ju fjärrtransporter och det hade varit positivt om man kan få upp lastbilarnas räckvidd till 50-60 mil innan man behöver ladda. Det ska väl komma sådana lösningar lite längre fram. Med en bättre laddinfrastruktur för ellastbilar i Europa så kommer det här att bli jättebra.
Niklas lägger till:
– Det skulle vara spännande att testa en ellastbil med längre räckvidd, det kommer att göra arbetsdagen i fjärrtrafik mycket smidigare. I dag finns det en utmaning med infrastrukturen generellt i Europa, att ellastbilar ska kunna få plats att ladda. Men så snart infrastrukturen växer och det finns ekonomiska incitament för åkerier och transportföretag att gå över till elektrifiering, då är det en dröm att jobba med.