C 3
Volvo hade varit en stor tillverkare av terrängfordon sedan början av andra världskriget (över tio år tidigare, 1928, levererade Volvo emellertid det första standardfordonet för militärt bruk: lastbilar av den första typen som Volvo producerade från 1928 och framåt).
Specialbyggda fordon
Ofta har terrängfordonen varit civila lastbilar som har byggts om och fått allhjulsdrivning. Men vid ett flertal tillfällen har man även utvecklat specialfordon i den lättare klassen. Ett exempel på detta är C3-generationen, som kanske är den effektivaste lätta terrängbilen som någonsin serieproducerats.
C3 användes både militärt och civilt. I det civila användes den ofta till kraftproduktion och vägarbeten eller som brandbil.
Paris–Dakar-rallyt
C3-serien väckte internationell uppmärksamhet när den vann världens hårdaste rally. Det var i januari 1983 som två 3,5-tons C303-bilar deltog i Paris-Dakar-rallyt. Den ena kördes av Hasse Henriksson, Ingemar Östeberg och John Granäng, och de vann den lätta lastbilsklassen efter 10 000 kilometers tuff ökenkörning, mestadels helt i terräng.
Bravaden ägde rum strax innan C3-serien gick ur produktion, men den bevisade ändå vilken hög klass Volvos sista generation med lätta terrängbilar höll. C3-generationen fanns i ett stort antal utföranden för olika användningsområden. Den hade en totalvikt på 3,5–5,5 ton, två eller tre axlar som samtliga var drivande och det fanns modeller för både militära och civila uppdrag.
Enkel och avancerad på samma gång
Det totala antalet C3-fordon som tillverkades var begränsat, främst eftersom de var relativt dyra. Den tekniska specifikationen var både enkel och avancerad. Motorn var en rak sexa och de specialkonstruerade fram- och bakaxlarna var av en typ som medgav att hjulen kunde placeras lägre än axlarnas centrum. Det bidrog bland annat till den extra höga markfrigången som gav bilen dess goda terrängframkomlighet.
Tjänstgör i det svenska försvaret
Normalt sett användes den lätta C3:an till att transportera personal eller material, men i det militära fick den även tjäna som ambulans, mobil sambandscentral och som pansarvärnspjästerrängbil. Det rörde sig till viss del om samma uppdrag som utförts av föregångarna P2304, L3304, L3314 och L3315, men C3-serien hade större kapacitet, och överträffade mer än väl de tidigare modellerna, som funnits i strax över tio år vid det här laget.
Den främsta C3-kunden var det svenska försvaret. Det var också försvaret som gett Volvo i uppdrag att ta fram serien. C3-serien såldes emellertid även till militärstyrkor i andra länder, ofta i utföranden som anpassats till terrängen i de respektive länderna.