Kundberättelse

Transport av farligt gods i Brasiliens södra bergsområden

2019-05-14 | 6 minuters läsning | 6 minuters läsning

Text: Sujay Dutt Foto: Nicke Johansson

Bergsvägarna i södra Brasilien är vackra men även farliga. När lastbilsförare Aldinan Cézar Rodrigues transporterar starkt frätande kemikalier i området, förlitar han sig på sin Volvo VM och sin säkerhetsutbildning.

Den bergiga delstaten Santa Catarina i södra Brasilien är visserligen inte lika känd som landets spektakulära stränder och djungler. Men Serra Catarinense är precis lika vackert. Naturens skapelser, i form av bergstoppar, raviner och floder samsas med människans skapelser – fruktträdgårdar, vingårdar och pittoreska städer. Området är känt i hela landet för sina äpplen och för sitt kyliga klimat som skiljer sig från resten av landets. Besökande turister övernattar ofta på hotell som har orden ”kall” och ”snö” i sina namn.

För Aldinan Cezar Rodrigues är detta hemmaplan. Han föddes i staden Otacílio Costa, där större delen av hans familj och släkt bor. Det var också där hans dröm om att köra lastbil föddes. Både hans far och farbror körde sina egna lastbilar och Aldinan och hans kusin åkte ofta med på deras resor. – Jag älskade det. Frihetskänslan när man susar fram på vägen, att få se nya platser och träffa nya människor. Det var allt det som fick mig att vilja bli lastbilsförare, säger Aldinan.

Han berättar med värme om sin barndom och alla fördelar med att växa upp på landsbygden, som att kunna klättra i träd eller simma i floden.

– Naturen betydde allt för mig. Det gör den fortfarande. Nuförtiden samlar jag familjen så ofta jag kan och så åker vi och fiskar eller är på vårt lantställe, säger han.

50-årige Aldinan har nu själv varit lastbilsförare i 20 år. När han var yngre bodde han några år i större städer och jobbade i byggbranschen, men han har hela tiden återvänt till regionen och jobbet som han älskar. I Palmeira, tolv kilometer från Aldinans hem, finns hans arbetsgivare Silpar, kemiföretaget Avanexs logistikdivision. Det som Aldinan oftast transporterar är svavelsyra för metallindustrin eller aliminiumsulfat till företag som arbetar med vattenbehandling.

En fördel med att ligga på vägarna i den här delen av Brasilien är det fantastiska landskapet, inte minst längs landsväg SC-390. Vägen skär rakt igenom bergskedjan Serra do Rio do Rastro och fortsätter i sicksack från en höjd på cirka 1 400 meter ända ned till havsnivån och de större städerna längs Santa Catarinas kust. Färden uppför och nerför bergskedjan lockar många turister, varav många på motorcykel, från Brasilien och närliggande länder som Uruguay och Argentina. Men enligt Aldinan Cézar Rodrigues är vägen långt ifrån varje förares dröm.

– Jag har sett lastbilsförare få panik när de ser Serra do Rio de Rastro för första gången. De stannar vid den första skarpa kurvan och lämnar helt enkelt sitt fordon där, säger han.

Aldinan säger att han själv aldrig har tvekat att ta SC-390 eller någon annan av vägarna i området. Men det betyder inte att han tar lätt på utmaningen.
– När jag kör på branta och slingriga vägar är jag förstås ännu mer uppmärksam. Lastbilen är tung och lasten farlig. Ett plötsligt möte med en annan lastbil i en snäv kurva kan vara farligt för båda. Det är inte som att frakta äpplen eller trä, säger han.

Aldinan och hans kollegor som kör liknande laster har fått särskild utbildning för jobbet. – Vi lär oss hur varje produkt fungerar, hur den reagerar när den kommer i kontakt med omgivningen. Hur varje produkt ska tas omhand och elimineras om den kommer i kontakt med naturen. Olika produkter påverkar luft och vatten på olika sätt. Att köra kemikalier handlar inte bara om att transportera något från A till B. Du måste ha kunskap om produkten så att du vid en olyckshändelse vet om du ska ringa polisen, brandkåren eller om området måste spärras av. Lyckligtvis har jag inte varit med om några olyckor under mina nästan 20 år på jobbet, säger han.

Det visar sig att dagens körning på väg SC-390 slutar där det börjar luta nedåt. Orangea trafikkoner med blinkande ljus styr Aldinan mot en polis som förklarar att det är tillfälligt stopp för alla lastbilar som är tyngre än sex ton. Aldinans Volvo VM 330h väger 6,5 ton.

– Hur man än vänder och vrider på det så är hela landet beroende av lastbilsförare. Allt du ser, allt du äter, allt du har på dig – det har levererats av oss.”

Orsaken till stoppet är att det finns stora sprickor i betongytan på vägen som slingrar sig nedåt. Och flera veckors konstant regnande har ökat olycksrisken för tyngre fordon.

Nyheten gör inte Aldinan alltför orolig. Han behöver bara hitta en alternativ väg nedför berget. Efter att ha sträckt på benen och njutit av utsikten från utsiktsplatsen sätter sig Aldinan bakom ratten igen och kör mot en grusväg.
– Det här är en av anledningarna till att jag fortfarande älskar det här jobbet. Ingen dag är den andra lik och det kommer hela tiden överraskningar, säger han.

Att ta sig ned till havsnivån på små, dammiga sidovägar innebär att Aldinan undviker SC-390:ans spruckna betong, men också att alla möten med trafik från motsatt håll sker på platser där det är ännu mindre utrymme. På vägar som är fulla av gropar i olika storlekar.

– Jag är glad att jag har den här lastbilen när jag kör på backiga grusvägar och över smala broar. Den är väldigt lättkörd och väldigt bekväm. En bra arbetsmiljö, säger Aldinan som har flera decenniers erfarenhet av att köra Volvolastbilar.
– Den första Volvon jag körde var den lilla NL 340. Den var väldigt stark men jämfört med Volvo VM som jag kör i dag är skillnaden stor, säger han.

På sin omväg passerar Aldinan så nära äppelodlingarna att han på vissa ställen skulle kunna sträcka ut armen genom fönstret och plocka ett äpple. Även om den alternativa vägen inte är lika hänförande som sträckan nedför på SC-390, bjuder den definitivt på en vacker naturupplevelse. När Aldinan stänger av motorn för att ta en paus råder total tystnad förutom det mjuka susandet från löven och seriemafågelns karakteristiska, ljusa läte.

Aldinan funderar över sin roll inom transportbranschen. Han tycker inte att lastbilsförare i allmänhet får det erkännande de förtjänar i Brasilien.
– Hur man än vänder och vrider på det så är hela landet beroende av lastbilsförare. Allt du ser, allt du äter, allt du har på dig – det har levererats av oss.”

Silpar Transportes Rodoviários Ltda

Grundat:
2001.

Ägare:
Grupo Avanex.

Antal anställda:
24 förare och 5 kontorsanställda.

Antal lastbilar:
26, varav 24 är Volvo.

Volvolastbilsmodeller:
VM 260, VM 330, VM 270, FH 440, FH 460 och FH 540.

Tågvikt:
41 ton.

Huvudsaklig last:
Kemikalier för metallindustrin och för vattenbehandling.