Lastvagnar
Henrik Fredriksson är frustrerad. Efter ett par veckors semester händer det som inte får hända. Han skadar sitt knä och behöver stanna hemma från jobbet ännu längre. För någon som älskar sitt arbete och har längtat efter att sätta sig bakom ratten är tajmingen usel.
– Det är tråkigt när man vill jobba men inte kan, säger han och kastar en blick mot den fullspecade Volvo FH:n som han till vardags fraktar schakt och grus med.
För Henrik spelar fordon och teknik en viktig roll i livet. Han inledde karriären med att köra grävmaskiner och hjullastare; på det följde några år bakom ratten i en skåpbil. Sedan två år tillbaka arbetar han på Sundbergs åkeri i det lilla samhället Källeryd strax öster om Herrljunga. Att köra lastbil har varit en självklarhet så länge han kan minnas.
– Min far körde lastbil när jag var liten, och ända sedan dess har jag haft det här intresset. Men så har jag lite problem med den rörliga biten, säger han och nickar mot rullstolen han sitter i.
– När Henrik var här för åtta–tio år sedan och sökte jobb hade vi inget som passade. Men sedan dess har vi hållit kontakten. Henrik kanske har funktionsvariationer men han har också en vilja av stål. Så när det dök upp ett jobb som funkade tvekade jag inte en sekund, säger Johan Sundberg som är sälj- och marknadsansvarig på Sundbergs åkeri.
Den tekniska utvecklingen inom transportbranschen har gjort att föraryrket i dag inte går att jämföra med hur det var för 20–30 år sedan. Men det finns fortfarande moment i arbetet som är fysiskt krävande, som att kränga sig in och ut ur en hög lastbilshytt samt koppla av och på draget.
– Det jobbiga har varit draget. Att behöva gå ut och se till att allt är stängt, bommat och låst, säger Henrik medan han inspekterar den nytvättade lastbilen.
Det var när Johan insåg att Henriks arbete försvårades av vissa moment som han bestämde sig för att speca en helt unik lastbil åt honom. Målet var att bygga bort eller åtminstone förenkla alla tunga inslag och ge Henrik möjlighet att kontrollera det mesta utan att behöva lämna hytten.
Johan kontaktade Marcus Olsson på Volvo Truck Center och började bolla idéer.
– Vi satte oss ner för att brainstorma. Vi diskuterade Henriks förutsättningar, vilka grejer vi hade som uppfyllde kraven och vilka samarbeten vi behövde lösa, säger Marcus Olsson, försäljningschef på Volvo Truck Center.
Att inte göra en ”vanlig” tillgänglighetsanpassad bil var särskilt viktigt för Johan. Det skulle bli en topputrustad speciallastbil som skulle underlätta arbetsvardagen för Henrik men också kunna köras av vilken förare som helst.
– Min grundtanke var att inte specialutveckla något utan bara använda originalfunktioner, säger Johan Sundberg och tillägger:
– För mig är det viktigt att Henrik känner sig som en i gänget. För det är han, han har bara lite andra förutsättningar. Med det här fordonet vill vi ta bort några av de hinder som han kan stöta på under en arbetsdag. Därför vill jag inte kalla hans bil för en anpassning, det är snarare den nya standarden. Att kunna sköta det mesta inifrån hytten är något som kommer att bli viktigare för alla förare framöver, säger Johan Sundberg.
Att den kreativt utrustade lastbilen kan köras av alla förare har andra fördelar. När Henrik är hemma och vilar sitt knä behöver bilen inte stå och samla damm i garaget.
Henrik trycker på en knapp på en fjärrkontroll och plötsligt sjunker lastbilens hytt ner till marken. Bland de många extratillvalen har FH:n utrustats med samma slags luftfjädring som bussar och sopbilar har för att underlätta i- och urstigning.
– Det går inte att jämföra den här lastbilen med de andra som jag har kört. Det är som natt och dag. Luftfjädring, automatiskt drag, smidig byggnation. Det är kanon, säger Henrik.
Andra välkomna inslag är Volvo Dynamic Steering som förenklar styrningen, växellådan I-Shift med krypväxlar, påbyggnationen som går att styra med en joystick och det automatiska draget som Henrik kan koppla av och på via en panel inne i hytten. Det han inte kan göra bakom ratten eller med fjärrkontrollen kan han göra med mobilen.
– Hela bilen är appstyrd, jag kan kolla allt här, säger Henrik och öppnar Volvoappen där ekipagets alla däck radas upp på skärmen.
– Däcktryck, motorolja, lampor, varningssignaler. Här kan jag se om däcken är för varma och om Janne kommer ha något att göra i dagsverkstaden eller inte, skrockar han.
På Sundbergs åkeri har Henrik blivit testpilot för tekniska innovationer. Nästa steg är att installera automatisk restmönstermätning, ett fack som man kör över för att läsa av mönsterdjupet på däcken.
– Henrik är en duktig förare som kan köra våra andra lastbilar också. Men eftersom vi vill att han ska kunna jobba hos oss länge har vi ansträngt oss för att göra hans arbetsmiljö lite smidigare, säger Johan.
På åkeriets grusparkering tar Henrik ett sista varv runt lastbilen innan det är dags för hemgång. Men hur ser han på förarlivet? Och saknar han grävmaskinen?
– Nej, grävmaskiner har fallit bort eftersom jag är så rastlös. Jag gillar att röra på mig. Jag känner mig inlåst i en grävmaskin, jag trivs bättre ute på vägarna.
Att stå still eller låta sig begränsas av yttre omständigheter har aldrig varit Henriks grej. För honom har det inte funnits något annat alternativ. Antingen är det lastbilar eller så är det inget.
– Det blir vad man gör det till, säger Henrik. Man kan sticka huvudet i sanden och blunda för saker och ting, men det funkar inte i långa loppet. Visst har jag begränsningar, men vem har inte det? Man får lära sig att göra bättre saker med maskiner i stället.
