Lastvagnar
– De norska vägarna är unika i sitt slag. Här går det inte att dagdrömma. Man måste vara koncentrerad hela tiden, säger specialtransportör Jarle Tveiten med ögonen fastnaglade på vägen i en snäv kurva.
När jag skulle börja köra lastbil var det helt enkelt fisktransporter som jag var mest intresserad av. Att arbeta med levande varelser gör definitivt att jobbet blir mer intressant.
Det andlöst vackra landskapet han kör genom är med sina många fjäll, vattenfall och djupa fjordar ett populärt resmål för turister. Men för bil- och lastbilsförare kan det vara förrädiskt. De smala slingriga vägarna är i dåligt skick och risken för stenras är stor. På hösten och under den långa, kalla vintern blir väderleksförhållandena tuffa med massor av regn, snö och is. Sommartid är det inte ovanligt att fotograferande turister plötsligt dyker upp mitt i vägbanan precis efter en kurva. På vissa ställen är vägen för smal för att två fordon ska kunna mötas, och den enda lösningen är då att det ena fordonet backar tillbaka till närmaste mötesplats.
– Många är livrädda när de kör här. Det händer att jag måste stanna och kliva ur för att dirigera trafiken eller hjälpa folk att backa sina bilar för att vi ska kunna fortsätta. Samarbete i trafiken är A och O när man kör på de här vägarna, säger Jarle.
Han vill dock inte gärna stanna sin Volvo FH16 750-lastbil i onödan. Hans släp innehåller specialgjorda vattentankar fyllda med levande fisk som kan dö på bara fem minuter om han inte är försiktig. Det finns ett stort värde i fisk, och lasten av unga hälleflundror som han fraktar just nu är värd cirka 400 000 euro. Försäkrings- och djurskyddsreglerna är hårda, och en aldrig så kort stund av oaktsamhet kan slå hårt mot hans företag. Förutom att hålla ögonen på vägen måste han också ha noggrann uppsikt över kontrollsystemet bredvid instrumentpanelen som övervakar förhållandena i tankarna, till exempel syrenivå, pH-värde och temperatur. Det är en svår uppgift som tar tid att lära sig, men efter 30 år i fisktransportbranschen är Jarle en verklig expert. Under sina första år i branschen transporterade han fisk i hela Europa till länder som Spanien, Portugal, Grekland, Shetlandsöarna och Skottland. Det gav honom den erfarenhet han behövde för att kunna expandera från ett enmansföretag till ett stort åkeri för transport av levande fisk. Företaget fokuserar sedan många år tillbaka på Norge och Sverige och har etablerat sig som ett av de allra bästa inom sitt område. Men trots att han nu äger tio Volvolastbilar och har ett antal anställda förare, är han fortfarande ute på vägarna och kör transporter själv. Dagens körning går ända till Rørvik i Trøndelag. För att komma dit måste han ta färjan mellan Jondal och sin lilla hemby Tørvikbygd intill Hardangerfjorden, där han har bott i hela sitt liv. När vi närmar oss hamnen pekar han tvärs över fjorden mot huset där han växte upp, som ligger bara fem meter från kajen.
– Som barn brukade jag ligga ned på piren där borta och fiska i timtal. Min pappa älskar också att fiska och vi åt fisk till middag nästan varje dag. När jag skulle börja köra lastbil var det helt enkelt fisktransporter som jag var mest intresserad av. Att arbeta med levande varelser gör definitivt att jobbet blir mer intressant, säger Jarle med ett leende.
Tørvikbygd är en liten by men har trots det blivit en viktig knutpunkt tack vare färjelinjen till Jondal, där det finns anslutningar till östra och södra Norge. Trafiken över fjorden har ökat kraftigt under senare år och nuförtiden passerar i genomsnitt 25–30 000 fordon varje månad över fjorden. Jarle har tagit den här färjan tusentals gånger.
– När man kör här måste man anpassa sig till vägen och naturen. Vi måste korsa fjorden i stort sett vart vi än ska, och vi har lärt oss att leva med det. Ibland måste jag ta upp till sju färjor för att göra en enda leverans, säger han samtidigt som han kör ombord.
Överfarten tar ungefär 20 minuter. Väl i land på andra sidan ökar hans koncentration när han fortsätter på Riksvei 7 – en gammal väg som förbinder städerna Bergen och Oslo. Den har inte reparerats på flera år och är full av gropar och partier med dålig asfalt. Efter ungefär 20 kilometers körning börjar det kännas ännu mer riskabelt, med lodräta bergsväggar på ena sidan och branta stup på den andra, med fjorden flera hundra meter nedanför. Skyddsvallen som skiljer vägen från stupet är endast en halv meter hög, vilket gör att ett fordon lätt kan välta över den och falla fritt ned i vattnet.
– Det här är en riktigt otäck del av sträckan. När man kört så länge som jag gjort har man sett en del exempel på hur illa det kan gå. Jag har kört förbi allvarliga olyckor där människor faktiskt dött. Det får en att fundera över hur man ska köra för att undvika sådant, säger Jarle och tillägger:
– Som tur är måste jag köra på ett defensivt sätt med den last jag har. Och efter alla dessa år har jag blivit van vid att köra på dåliga vägar. Men när jag sitter här i min lastbil kan jag verkligen önska att vägarna vore säkrare att köra på.
Service och underhåll är avgörande på de här vägarna. Om en lastbil går sönder behöver jag få hjälp snabbt. Annars är jag illa ute.
Även om vägförhållandena fortfarande är besvärliga och farliga kan Jarle konstatera att de tekniska förbättringarna av lastbilarna har gjort att hans jobb nu är mycket enklare än när han startade upp företaget för många år sedan med en begagnad Volvo. I dag oroar han sig inte längre före en körning, eftersom hans Volvo FH16 ger en helt ny körupplevelse när det gäller säkerhet och komfort. Han ser också till att alltid ha guldavtal med Volvo Action Service, eftersom lastbilarna slits mer på den här typen av vägar jämfört med i resten av Europa.
– Service och underhåll är avgörande på de här vägarna. Om en lastbil går sönder behöver jag få hjälp snabbt. Annars är jag illa ute. Jag har alltid haft en bra relation med människorna på Volvo, och det är därför jag alltid varit trogen Volvokund, säger han samtidigt som han stannar lastbilen för att vänta på att en personbil ska backa till närmaste mötesplats.
Snart har han kommit förbi den värsta delen av rutten och ska därefter köra vidare, först på väg 50 och sedan på väg 52 till Otta, för att sedan fortsätta till slutdestinationen, Rørvik i Trøndelag. Han förklarar att dagens körning är ett lite ovanligare uppdrag, eftersom hans last vanligtvis består av ungfisk av arterna öring och lax som han kör till stora fiskodlingar i Norge. Han transporterar också en hel del läppfisk, en art som äter parasiter och som används på fiskodlingarna för att förhindra att andra fiskar blir sjuka.
Jarles intresse för fiskarna han transporterar har vuxit sig starkare med åren, och han förbättrar hela tiden sina lastbilar och vattentankar i nära dialog med kunderna. Vid sidan om körningarna och företagsdriften engagerar han sig också i olika projekt och har exempelvis varit involverad i processen med att utveckla det norska regelverket för fisktransporter. En vanlig arbetsdag är sällan kortare än tolv timmar, ofta betydligt längre. Han erkänner att familjen, som består av hustru och tre barn, har blivit lidande på grund av detta och att de tvingats vänja sig vid hans långa arbetsdagar.
– Jag är 60 år gammal nu. Jag har haft många långa arbetsdagar och stått inför många olika utmaningar. Jag skulle aldrig orka göra allt det här igen. Det är inte bara ett jobb, det blir en livsstil. Men jag har alltid trivts bra med jobbet.