Lastvagnar
Det är en vacker höstdag och vi befinner oss i de djupa skogarna i mellersta Sverige. Bert Johansson, eller ”Knatte” som han kallats sedan han var liten, sitter i sin kranhytt. Han håller på att lasta 60 ton timmer, och den åtta meter höga kranen arbetar snabbt och med stor precision. Kranens gripklo greppar och lyfter snabbt och effektivt timret från traven på marken till lastbilssläpet. Den är som en förlängning av Knattes hand.
Vi måste hela tiden ha koll på bränsleeffektiviteten och optimera bränsleförbrukningen eftersom vi nästan alltid kör med full last.
Efter 30 år som timmerbilsförare vet Knatte exakt hur stockarna ska placeras på släpvagnen och hur han ska köra längs de slingrande skogsvägarna för att plocka upp sin last. Varje dag manövrerar han på trånga ytor och det har gjort honom mycket skicklig på precisionskörning. Under årens lopp har han vunnit ett antal tävlingar på den årligen återkommande lastbilsmässan på Elmia. År 2009 vann han dessutom Volvos Super Eco Driver-tävling, som stått modell för dagens Driver Challenge, och i år kom han på andra plats i världsfinalen där han tävlade mot 32 deltagare från andra länder. Många av de andra deltagarna som kämpade om topplaceringarna i den svenska finalen är också timmerbilsförare, och Knatte har en egen teori om varför han och hans branschkolleger gör så bra ifrån sig.
– Som timmerbilsförare måste man lära sig exakt var lastbilens hörn är och var släpvagnen är. Annars riskerar man att köra fast och bli stående ensam ute i skogen. Och vi måste hela tiden ha koll på bränsleeffektiviteten och optimera bränsleförbrukningen eftersom vi nästan alltid kör med full last, förklarar han.
Ända sedan han som 19-åring började arbeta på Sommens Transport, som då ägdes av hans far, har Knatte följt utvecklingen av lastbilar och släpvagnar på nära håll. På den tiden fanns det ingen kranhytt, vilket innebar att han och hans kolleger var tvungna att sitta utanför i ett skjul under lastning och lossning, året runt. Och eftersom den tidens motorer var svagare var det också vanligare att man körde fast. Det fanns heller inget Dynafleet och positioneringstjänster för att kunna följa lastbilarna på distans, så timmerbilsförare som körde fast var helt utlämnade därute i skogen. Knatte minns flera tillfällen då han varit tvungen att ge sig ut och leta efter kolleger som inte återvänt efter arbetsdagens slut.
– Det värsta var osäkerheten. I dag kan jag alltid se var mina lastbilar befinner sig och om de rullar eller står stilla. Det känns tryggt, både för mig och mina anställda, säger han.
I dag är Knattes Volvo FH16-lastbilar utrustade med motorer på 750 hk, för att det ska vara enklare för det 64 ton tunga fordonsekipaget att starta från stillastående i svårkörd och ojämn terräng. Dessutom har han haft I-Shift ända sedan växellådan först lanserades och menar att denna tillsammans med Volvo Dynamic Steering har bidragit till en bekvämare och mer avslappnad körning.
– Jag är mycket mer utvilad efter ett arbetsskift i dag än jag var när jag började som förare, säger han och klättrar ut ur kranhytten.
Det här är Knattes andra tur i dag. Eftersom han började jobba klockan fyra i morse klämmer han nu in en rast och passar på att se sig om i skogen. Trots att han endast är tre mil från sitt kontor i Tranås har han aldrig varit här förut. Många skogsägare gör bara en enda avverkning på en viss plats under sin livstid, vilket gör att upphämtningsplatserna varierar från dag till dag. Knatte känner stort ansvar gentemot kunderna vars levebröd han transporterar, och han menar att hans arbete har en viktig funktion i distributionskedjan.
– Jag har alltid varit intresserad av skogen eftersom den är så viktig för Sverige. Alla vill ha byggmaterial till sina hus och papper att torka sig med. Dessutom gillar jag lugnet och frihetskänslan. Skogen är viktig för mig, säger han och klättrar tillbaka upp i lastbilshytten för att köra vidare.
Han ska köra till sågverket Bergs Timber i Mörlunda, cirka 15 mils körning från där han är nu. När Knatte har lämnat de svårkörda skogsvägarna bakom sig och kommer ut på den asfalterade landsvägen sätter han på konstantfarthållaren I-Cruise. Han aktiverar också det bränslebesparande I-See-programmet som skannar av vägen framför och planerar körningen så att den blir så bränsleeffektiv som möjligt.
– På asfalterade landsvägar och motorvägar använder jag de här programmen 99 procent av tiden. Med konstantfarthållare fungerar I-See perfekt eftersom systemet tänker åt dig. Att köra lika bränslesnålt som systemet gör när jag kör manuellt skulle kräva fullt fokus hela dagen. Och den koncentrationsnivån är omöjlig att hålla under så lång tid, säger han.
För att bli riktigt skicklig på att köra bränslesnålt ska man, enligt Knatte, undvika att använda gaspedalen så mycket som möjligt. Lastbilen rullar längre än de flesta tror. Han sätter sig också in i hur tekniken i lastbilen fungerar och provar därefter de olika systemen för att uppnå bästa resultat.
Knatte pekar på displayen och förklarar att I-See verkligen gör skillnad: – Nu har lastbilen frihjulsrullat en bra bit. Annars skulle jag aldrig ha tagit foten från gaspedalen så tidigt. Volvo har verkligen utvecklat ett smart system, säger han.
Efter ungefär två timmars körning svänger Knatte in till sågverket och lastar av timret. Luften är fylld av sågdamm och den gigantiska anläggningen doftar färskt trä. Överallt ligger enorma travar med timmerstockar som är märkta med etiketter i änden som visar ordernummer, leverantör och markägarens namn. Knatte märker sin last innan han påbörjar färden hemåt.
I dag kör han utan last tillbaka, något han egentligen vill undvika. Fram tills för några år sedan låg det ett sågverk i närheten av Tranås, men sedan det lades ned har Knatte försökt hitta nya kunder för att säkra returlasterna. Exempelvis har han en del körningar till Eksjöhus, en tillverkare av monteringsfärdiga hus, som har ett eget sågverk fem mil från Tranås.
De gånger han måste köra olastat använder han alltid tandemaxellyften för att minska bränsleförbrukningen. Detta har betydelse på lång sikt, eftersom hans sju lastbilar går i skytteltrafik på 24-timmarsskift.
Med konstantfarthållare fungerar I-See perfekt eftersom systemet tänker åt dig.
Knatte medger att det inte alltid går att leva som man lär, och både han och hans anställda måste ibland kompromissa med bränsleeffektiviteten, i synnerhet stressiga dagar med mycket jobb.
– Då är det viktigt att ta igen det man förlorar genom att öka produktiviteten. Det är en viktig balansgång som jag försöker förmedla till förarna, säger han.
När det gäller att få ut mesta möjliga av Volvo Lastvagnars teknik finns det en person som har varit särskilt viktig för Knatte, nämligen den lokala återförsäljaren Johan Ejdehage på Rejmes. Johans far sålde lastbilar till Knattes far Bertil under 24 års tid, och efter att både Johan och Knatte övertagit sina fäders företag har även de nu arbetat ihop i över två årtionden. Johan brukar följa med Knatte till Volvos förartävlingar, och de diskuterar ofta hur man ska köra för att uppnå bästa resultat.
– På världsfinalen i Driver Challenge lade jag märke till att många av konkurrenterna valde att växla manuellt, men det gjorde inte jag. Jag gjorde endast en manuell växling och det var i en uppförsbacke! Det bevisar verkligen att tekniken i Volvos lastbilar fungerar bra, säger Knatte.
1. Bygger upp rörelseenergi
I-See vet att det snart kommer en backe. Därför accelererar lastbilen och ligger kvar längre på en högre växel.
2. Undviker nedväxling
I‑See förhindrar onödiga växlingar och ser till att du kommer upp för backen både lättare och mer bränsleeffektivt.
3. Håller igen före nedförsbacken
När du närmar dig en nedförsbacke ser I-See till att lastbilen inte accelererar i onödan.
4. Börjar rulla före nedförsbacken
För att spara energi och minimera bromsandet frikopplas drivlinan tillfälligt precis före backen så att lastbilen får rulla.
5. Styr bromsningen i nedförsbacke
I-See vet när en backe tar slut och nästa börjar. För maximal effektivitet aktiveras tillsatsbromsarna efter behov.