Lastvagnar
Tänk dig ett berg genomborrat av 50 mil vägar. Det är LKAB:s Kiirunavaara – världens största underjordsgruva.
– Visst har jag kört fel några gånger, men det enda sättet att lära sig gruvan är att köra i den och nu hittar jag nog överallt, berättar Mikaela Mäki samtidigt som hon styr sin Volvo FMX 540 längs en mörk spiral som för oss längre ner i gruvberget.
23-åriga Mikaela Mäki har redan hunnit vara yrkesförare i fem år och har under tiden skaffat de flesta körkort som finns. För ett år sedan började hon arbeta åt LTH Traktor AB och har nu kört ett halvår under jord.
– Det är lite trångt i gruvan, men samtidigt kul när man lär sig att behärska de här stora maskinerna, säger hon.
Järnmalmsbrytningen i Kiirunavaara pågår i dag kring nivå 1045, som ligger 800 meter under markytan. Därifrån tippas malmen ner till den nya huvudnivån 1365, ytterligare 320 meter ner. Längs den drygt fyra kilometer långa malmkroppen – som ligger infälld som en snedställd skiva i berget – samlas sedan malmen in med tåg för att lyftas upp till förädlingsverken ovan jord.
Nivå 1365 invigdes redan 2013 men blir helt komplett först i år. Det är en investering på närmare 12 miljarder kronor som innebär att det finns malm att bryta fram till 2033–2035.
För att kunna bryta malmen måste man bygga transportvägar, tunnlar i berget, som kallas orter. Det här sättet att förbereda nya delar av gruvan kallas tillredning. Och det är här, på nivå 1137 mitt emellan järnmalmsbrytningen och huvudnivån, som Mikaelas arbete sker i dag.
Visst har jag kört fel några gånger, men det enda sättet att lära sig gruvan är att köra i den och nu hittar jag nog överallt.
Tillredningen är LTH Traktor AB:s största uppdrag i gruvan, men det femåriga kontraktet man haft sedan september 2012 innehåller många arbetsuppgifter, berättar platschefen Simon Raattamaa. Företaget utför bland annat vägunderhållet under jord, och all lastning och ransport där LKAB:s egna eldrivna lastmaskiner inte kan användas.
Av LTH:s cirka 250 anställda arbetar uppskattningsvis 180 under jord. Ovan jord ska LTH riva tjugotalet byggnader som nu ligger så nära gruvan att de påverkas av brytningen. Men det är bara början på den gigantiska stadsomvandling som Kiruna står inför. Ett nytt stadshus byggs just nu och fram till år 2035 måste sammanlagt 450 000 kvadratmeter bostäder, skolor, kontor, affärer och andra lokaler rivas för att i stället byggas upp öster om den nuvarande centrumkärnan. Gruvverksamheten påverkar alla Kirunabor.
– Räknar man in de uppdrag som indirekt är beroende av LKAB så kan man säga att nästan allt vi gör har med gruvan att göra, säger Simon Raattamaa.
För att arbeta i Kiirunavaaragruvan krävs en rejäl maskinpark. Simon uppskattar att LTH har 60 enheter i gruvan: ett par servicemaskiner, 15 lastmaskiner och ett fyrtiotal lastbilar, där fyraxlade Volvo FMX 540 dominerar.
– Samtliga har utrustats med ett automatiskt sprinklersystem som kyler och släcker eventuella motorbränder. Alla fordon brandbesiktigas också årligen, förklarar Simon.
Lastbilarna är även utrustade med större flak än normalt och av de åtta däcken är hälften, drivdäcken, så kallade gruvdäck som är förstärkta med mer metall i corden.
– Vi har 80 till 120 punkteringar i månaden. I kombination med vatten skär vassa stenar som en varm kniv genom gummit, säger Simon och tillägger att miljön i gruvan med fukt, damm och tidvis kraftiga lutningar utsätter maskinerna för hårda prövningar:
– Även drivlinor och växellådor slits. Ofta måste man köra långa perioder på samma växel, och att ha gasen i botten 40 minuter i sträck är inte optimalt för motorerna. En kontraktsperiod sliter i princip ut en maskin och reparationskostnaderna ökar hela tiden.
Nästan allt vi gör har med gruvan att göra.
Sedan 2013 har järnmalmspriset sjunkit dramatiskt och LKAB har genomfört omfattande besparingar. De har också satt press på entreprenörerna och Simon Raattamaa bekräftar att man i dag måste åstadkomma mer för mindre pengar. – Men eftersom LKAB fokuserar på att öka produktionen, så så har det faktiskt inneburit fler uppdrag åt oss.
Ett annat företag som också har fått mer att göra är Eliassons Entreprenad & Maskin AB. Ända sedan 1989 har de transporterat bort gråsten från sovringsverket, där malmen separeras från gråberg. De senaste åren har företaget haft omkring 40 anställda, men efter årsskiftet har antalet medarbetare fördubblats. Detta är till följd av ett fyraårskontrakt som innebar en mängd nya uppdrag ovan jord, däribland lastning och transport av kalksten och järnmalm.
Niklas Eliasson, som tillsammans med syskonen Anette och Benny äger och driver företaget, berättar att de fick tänka om sin strategi inför anbudsgivningen.
– Med den prispress som råder måste vi kunna använda samma bilar till alla våra uppdrag åt LKAB. Därför har vi fasat ut nästan alla dumprar och tipptruckar för att kunna använda samma enheter till allt. Det som gjorde det möjligt var Volvos femaxlade FH16 650. Den lastar 45 ton, 10–12 ton mer än de fyraxliga lastbilarna, och ger oss den flexibilitet vi behöver.
Hittills har Eliassons Entreprenad köpt in tretton helt nya Volvo FH16 650 och ytterligare två är på väg. Det är ännu för tidigt att dra några definitiva slutsatser om satsningen, säger Niklas Eliasson, men han konstaterar att Volvolastbilarna är billigare i inköp än truckar. De är även mer populära bland förarna och har minskat bränsleförbrukningen med minst 20 procent, jämfört med fordonen som ersattes.
– Dessutom är de bra för LKAB, som behöver minska verksamhetens utsläpp, säger Niklas Eliasson.
Slitaget på lastbilarna är dock hårt och därför har Eliassons valt att teckna ett Volvo guldserviceavtal.
– Vi har en viss reservkapacitet, men kan inte ha alltför många lastbilar och behöver därför tillgång till snabb service, säger Niklas Eliasson, som hoppas att satsningen på de flexibla Volvolastbilarna ska bidra till nya kontrakt med LKAB, många år framöver.
LKAB:s metod att ange djupet i Kiirunavaaragruvan är lite speciell. Nollpunkten var nämligen bergets topp, Statsrådstoppen, som numera är bortsprängd. När man från markplanet åker ner i gruvan är man därför redan på 230 meters djup enligt LKAB:s skala. Botten av gruvan är huvudnivån, eller spårnivån som den också kallas. Den ligger på nivå 1365, vilket alltså innebär 1045 meter under markytan.