Lastvagnar

Farofyllda höjder

De slingriga vägarna genom bergspasset Tizi n’Tichka i marockanska Höga Atlas framkallar ofta blandade känslor hos förarna. Lastbilsföraren Omar Ait Mbarek bor och arbetar här.
Riksväg 9
Riksväg 9 i Marocko slingrar sig fram på nästa 2 300 meters höjd över havet, vilket gör den till Nordafrikas högsta bergspass.

– Jag kan köra här med förbundna ögon, säger den 61-åriga föraren med glimten i ögat. Den 50 km långa sträckan på riksväg 9 ligger nästan 2 300 meter över havet och är därmed norra Afrikas högsta bergspass. Utsikten är hisnande, med snötäckta bergstoppar och idylliska bergsbyar utspridda över de gröna sluttningarna. Här får man en genuin inblick i den marockanska livsstilen, som är svår att få i städerna och som lockar många utländska turister. Tizi n’Tichka, som betyder ”betesmarkspasset” på ursprungsspråket amazigh, är ett strategiskt viktigt område för Marockos ekonomi. Det förbinder Marrakech och Ouarzazate, två städer som varje år lockar miljontals turister. Dessutom väljer många filmteam från exempelvis Hollywood och Bollywood att göra inspelningar här. 

Att köra genom passet kan dock vara en fråga om liv och död. På ena sidan hotar stup som är dåligt avgränsade och på andra sidan är risken för jord- och stenras stor. Det är inte ovanligt att vägbanan ger vika och ofta kör förarna både fort och vårdslöst. Omar Ait Mbarek har därför all rätt att känna sig stolt och skryta lite: han har tillbringat nästan en tredjedel av sina hittills 44 år inom transportsektorn på just denna väg. Utan att vara inblandad i en enda olycka. Hur har han lyckats med det?

 

– Jag har aldrig på radion när jag kör på den här vägen. I stället lyssnar jag på motorn för att ha full koll på vad som pågår i lastbilen och på vägen. Och man måste ta det lugnt. Jag är inte en sådan förare som hoppar upp bakom ratten så fort han vaknar. Jag tar det lugnt och sover när jag känner att jag behöver sova även om det betyder att jag kommer två timmar för sent, säger han medan han serverar sig själv ett glas mintte under en paus vid vägkanten.

Efter en rejäl måltid bestående av kött- och grönsaksgryta går Omar Ait Mbarek ut för att kontrollera sin Volvo FH-tankbil. Han kör motorbränsle från Marrakech till ökenstaden Zagora, söder om Ouarzazate. 

Sedan 1997 har Omar Ait Mbarek arbetat åt Societe Transport Marouane et Freres Ltd (STMF), ett marockanskt företag som specialiserat sig på transport av brandfarliga produkter. Han är den äldsta nu verksamma föraren i företaget. – Jag skulle ha gått i pension förra året men de vill inte släppa mig! De bönade och bad att jag skulle stanna. Jag har blivit deras mest betrodda förare och jag lär också upp nya förare, säger han.

Omar Ait Mbarek började köra lastbil 1983. Innan dess arbetade han som assistent åt lastbilsförare i elva år, vilket lärde honom en hel del om yrket. Den första tunga lastbil han körde var en Volvo F88.

– Det var den bästa som fanns på den tiden, men bromsarna kunde bli överhettade på branta vägar. Den nya Volvo FH som jag har nu kan frakta upp till 27 ton och jag kan köra med samma hastighet både uppför och nedför. Dagens lastbilar är också betydligt bekvämare eftersom de har en ordentlig hytt och säng. Förut var vi tvungna att sova under ratten, säger han.

Hytten ger välbehövligt skydd, särskilt på vintern då häftiga snöfall ibland orsakar stopp i trafiken, ibland under flera dagar. När vi passerar byn Toufliht berättar Omar Ait Mbarek om 1998 års snökaos som ledde till att trafiken stod stilla i en hel vecka.

Jag har aldrig på radion när jag kör på den här vägen. I stället lyssnar jag på motorn för att ha full koll på vad som pågår i lastbilen.

– Vi hade ingen mat och inga filtar och ingen kunde komma och hjälpa oss. Vår enda tillflykt var en bar med en liten eldstad. Ägaren tjänade storkovan på oss förare och sålde bröd för det femdubbla priset, säger han med ett flin.

När lastbilen närmar sig bergspassets farligaste parti skiftar Omar Ait Mbareks humör. Han pekar på en mobilantenn längst upp på en klippa och börjar berätta om den gången han såg den hemskaste synen i sitt liv. Det var i början på september 2012. En bussförare tappade kontrollen över sitt fordon mitt i natten. Bussen störtade 150 meter och 42 människor dog och 25 skadades.

 

– Jag körde förbi olycksplatsen på morgonen. Bussen var fullständigt söndertrasad. Jag tänker fortfarande på den olyckan och ber en bön för att jag aldrig ska behöva se något sådant igen.

Enligt polisen orsakades olyckan av att bussen hade kört med fler passagerare än tillåtet. Det var den trafikolycka som skördat flest dödsoffer någonsin i Marocko, där omkring 4 000 personer mister livet i trafikolyckor varje år. Från statligt håll har man gjort stora investeringar i utveckling av vägnätet och införande av fler trafikbestämmelser, men kritikerna menar att man i sin strävan att utveckla landets infrastruktur har glömt bort avsides belägna områden som Tizi n’Tichka.

Man vill inte råka ut för en olycka här. Om man inte dör av själva fallet tar det lång tid för ambulanserna att komma fram och det finns inga riktiga sjukhus inom de närmaste tio milen.

– Man vill inte råka ut för en olycka här. Om man inte dör av själva fallet tar det lång tid för ambulanserna att komma fram och det finns inga riktiga sjukhus inom de närmaste tio milen. Det viktigaste i livet för mig är min egen och andras säkerhet, att mina barn har det bra och att jag ber mina böner på rätt sätt. Jag vill ha rent samvete och undvika att skada andra människor. Jag har aldrig orsakat några dödsfall eller personskador, jag har ett bra liv och jag sover med gott samvete, säger Omar Ait Mbarek.

Omar Ait Mbarek föddes i en liten by i Atlasbergen. Slumpen föll sig så att han som tonåring var med om en händelse som så småningom ledde honom in på hans yrkesbana. En yrkesbana som med tiden utvecklats till en passion. När Omar var 16 år tappade en lastbil hela sin sockerrörslast i hans hemby. Omar skyndade fram för att hjälpa föraren, som blev så imponerad att han på stående fot erbjöd Omar jobb som assistent för 15 dirham i månaden.

– Att köra lastbil var det enda yrke som fanns, inte bara för mig utan för många andra i området. Det enda som skapade lite liv och rörelse i byarna runtomkring var lastbilar och bussar.

Körningen får mig helt enkelt att må bra. Jag har nästan blivit beroende av att vara ute på vägarna, träffa andra förare och snacka med dem. Det känns bra för mig att köra på de här bergsvägarna och veta att jag klarat mig oskadd och undvikit att skada andra, avslutar Omar Ait Mbarek.

Societe Transport Marouane et Freres Ltd

Ägare: Mohamed Asli, vd.
Antal medarbetare: 365
Företaget grundades: 1996
Huvudkunder: Shell, Total Morocco.
Totalt antal fordon: 283
Antal Volvolastbilar i vagnparken: 236
Huvudsaklig last: petroleumprodukter