Lastvagnar

Blickar framåt efter olyckan

En personbil svänger över på fel sida av vägen och kolliderar med en mötande lastbil. På bråkdelen av en sekund förändras livet för 20-åriga lastbilsföraren Lina Svensson. Men hon bestämmer sig direkt för att sätta sig bakom ratten igen.
Lina Svensson från Sölvesborg jobbar som lastbilsförare och transporterar flytande livsmedel för FoodTankers i Karlshamn.
Lina Svensson från Sölvesborg jobbar som lastbilsförare och transporterar flytande livsmedel för FoodTankers i Karlshamn.

Nyheter från Tidningarnas Telegrambyrå den 14 augusti 2013:

”En man i 65-årsåldern omkom i en trafikolycka strax norr om Mariestad på onsdagen. Olyckan inträffade vid 16-tiden när en personbil frontalkrockade med en tankbil på E20. Enligt polisen ska personbilen av okänd anledning plötsligt kört över på fel sida vägen och rakt mot den mötande tankbilen. I bilen färdades fyra personer. Den avlidnes fru och två barnbarn klarade sig med lindriga skador, men en hundvalp som också fanns i bilen dog.”

För de flesta flimrar tidningsnotisen ovan förbi som en i mängden av tragiska vardagsnyheter. Och när det skrivs om trafikolyckor mellan en personbil och lastbil glöms lastbilsföraren bort nästan helt i rapporteringen. På olycksplatsen den här augustieftermiddagen sitter 20-åriga föraren Lina Svensson i en totalhavererad lastbilshytt.

– Det sista jag minns är att jag ser en silverfärgad personbil som kommer över i mitt körfält. Sedan smäller det, berättar Lina.

Kollisionen är så kraftig att lastbilen flyttar sig flera meter till höger ut mot vägrenen. I den intryckta lastbilshytten börjar Lina vakna till efter att ha varit medvetslös en kort stund. I headseatet som sitter kvar i öronen hör hon hur pojkvännen Magnus ropar för att få kontakt med Lina.

– När olyckan sker pratar jag med Magnus i telefon. Han har berättat att han hörde hur jag skrek till före smällen. Det måste ha varit hemskt för honom att höra det. Men i efterhand känns det fint på något sätt att det var Magnus som gjorde att jag vaknade till.

 

Två år senare möter Volvo På Väg Lina som är på väg med 35 ton rapsolja från AarhusKarlshamns-fabriken i Karlshamn till en livsmedelstillverkare i Dalby i Skåne. I en uppförsbacke håller Lina ut till höger och släpper förbi en rad personbilar.

– Titta, där har vi en som blinkar och tackar för att jag höll ut. Tänk vad en sådan liten gest kan göra en glad, säger Lina och skrattar till.

Det märks att hon gillar sitt jobb, att det är lastbilsförare som är grejen för nu 22-åriga Lina Svensson.

– Min morfar hade åkeri, och kanske var det där som tankarna på att själv börja köra lastbil fick fäste och började gro. Jag har dyslexi, så när det var dags att välja utbildning på gymnasiet ville jag göra någonting praktiskt.

Lina bestämde sig och sökte in till transportutbildningen på Väggagymnasiet i Karlshamn.

– Tidigare hade jag varit väldigt tyst och tillbakadragen, men som ensam tjej i en klass med bara grabbar var jag tvungen att höja rösten helt enkelt. Jag blev nog starkare under min tid på gymnasiet, säger Lina.

 

Och kanske är det även den här kraften som gör att Lina inte gav upp sin dröm om att arbeta som lastbilsförare – där och då på olycksplatsen utanför Mariestad.

– Att jag skulle sluta köra lastbil efter olyckan har inte varit något alternativ för mig, säger hon bestämt.

Sommaren 2013 är varm. Från FoodTankers terminal i Karlshamn kör Lina rapsolja och andra flytande livsmedelsprodukter på dallrande sommarvägar.

– Jag fick mitt lastbilskort i juni och det kändes så skönt att få börja jobba på riktigt. Jag gjorde min praktik på FoodTankers och fick möjlighet att fortsätta jobba där efter utbildningen.

Lina transporterar rapsolja på olycksdagen. För första gången ska hon köra en transport till en kund i Norge. Men hon kommer inte fram.

Några minuter efter olyckan tar sig Lina ut ur lastbilen. En annan lastbilsförare springer fram till henne för att kolla hur hon mår. Då upptäcker hon att hon har ont på undersidan av foten.

– Men det var inte så konstigt. Jag bromsade så hårt att jag fick ont i foten. Jag hade även ett sår på benet och en bula i pannan.

Lastbilsföraren berättar att han har legat bakom Lina och sett hela olycksförloppet.

– Han såg hur personbilen körde in på min sida av vägen. På något sätt var det skönt att höra någon annan som kunde tala om att det inte var mitt fel, berättar Lina.

Att jag skulle sluta köra lastbil efter olyckan har inte varit något alternativ för mig.

Hon förstår direkt att det är nu som arbetet med att ta sig tillbaka till förarsätet börjar. Som ett led i att bearbeta olyckan väljer Lina därför att redan dagen efter åka tillbaka till olycksplatsen.

– Jag kände att det var viktigt att åka tillbaka till platsen där det hände. Jag gick omkring en stund och fick tänka för mig själv. Jag tog även lite bilder. Man ser bromsspåren efter min lastbil. De är nästan 100 meter långa.

På FoodTankers i Karlshamn gjorde de allt för att stötta Lina så mycket som möjligt efter olyckan.

– Det kändes så himla tungt att det var just Lina som var med om en sådan här olycka. Hon är ju så ung och var alldeles ny på företaget. Som tur är har Lina lätt för att prata, och jag minns att vi pratade väldigt mycket om det som hänt dagarna och veckorna efter olyckan, berättar personalchefen Sara Nilsson.

Vid händelser som dessa har åkeriet en krisplan som man följer. Bland annat bokade Sara ett hotellrum åt Lina och pojkvännen Magnus, som åkt till Skövde för att stötta Lina på kvällen efter olyckan.

– Sara såg även till så att jag fick prata med en psykolog, och det var bra att jag fick den möjligheten. Men störst hjälp har jag nog ändå fått genom att prata med familjen, vännerna och kollegorna. De har betytt väldigt mycket för mig, säger Lina.

 

Med hjälp av sin mentor på gymnasiet, Peter Duljan, får Lina göra en testtur tillsammans med sin gamla trafiklärare Ricky Lindberg bara några dagar efter olyckan.

– Jag vet att jag hade kunnat få den hjälpen även av FoodTankers, men för mig kändes det extra tryggt att få köra tillsammans Ricky som jag känner sedan innan.

Testet går bra. Lina känner sig förvånansvärt lugn och trygg under testturen, och i samråd med trafikledningen på FoodTankers bestämmer hon sig för att köra sitt första riktiga arbetspass bara en vecka efter olyckan. Hon beslutar sig även för att köra en transport som går förbi platsen där olyckan inträffade.

– För mig var det viktigt att visa för mig själv att jag klarade av att köra där. Men jag gjorde det inte helt ensam. Jag pratade både med min mamma och med Sara på åkeriet som peppade mig under den turen. Det kändes väldigt bra efteråt, att jag hade klarat det.

Olyckan är något som Lina alltid kommer att bära med sig. Och visst finns det tillfällen då händelsen på E20 gör sig påmind.

– Det kan vara lite läskigt när jag ser en lastbil eller en personbil som vinglar till. Då kommer bilderna från olyckan tillbaka.

Efter olyckan har Lina tänkt på dem som förlorade en nära familjemedlem den där tragiska augustidagen. Och förra sommaren stannade hon till ännu en gång på olycksplatsen.

– Jag lade dit en blomma och ett litet meddelande. ”Tänker på er! Lastbilschauffören”, var vad jag skrev på lappen.