Lastvagnar
Roger Henriksson längtar efter ljuset. Fyra av årets månader tillbringar han sin arbetsdag i skuggorna mellan skymnings- och gryningstid. För förarna i Överkalix, några kilometer söder om norra polcirkeln, är mörkret, de snötäckta vägarna och temperaturer ned till minus 40 grader vardag. Belöningen för den hårda vintern får de i juni.
– Det går nästan inte att förklara hur det är här på sommaren när det är ljust dygnet runt och midnattssolen lyser. Allt blir så mycket lättare när klockan ringer 01:50 i juni och solen skiner, jämfört med när det är becksvart och minus 35 grader ute, säger Roger Henriksson.
Även om klimatet är hårt och skiftarbetet, som börjar klockan tre på morgonen varannan vecka, verkligen tar ut sin rätt, skulle han inte vilja byta jobb.
– Jag är den jag är eftersom jag alltid har bott här. Jag är nästan 50 och har bara varit utomlands en gång. Det var okej. Men två dagar innan jag skulle åka hem fick jag hemlängtan. Jag skulle aldrig kunna bo i en storstad.”
Varje arbetspass kör Roger två gånger fram och tillbaka med timmerlast mellan hemstaden Överkalix och sågverket i Munksund. Lastbilen han kör är 30 meter lång och väger 90 ton när den är fullastad!
– Det säger sig självt att det var lite läskigt i början när jag tittade i backspegeln och det kändes som att lastbilen aldrig tog slut! Men jag vande mig snabbt och jag måste medge att jag känner mig rätt mäktig i förarstolen, ler Roger.
Det senaste året har han kört det här ekipaget, som ingår i forskningsprojektet ETT (En Trave Till). Genom att öka lasten med 50 procent kan man öka effektiviteten och minska koldioxidutsläppen med 20 procent jämfört med vanliga timmerekipage. Eftersom vikten fördelas på fler axlar blir även slitaget på vägarna mindre.
Det var lite läskigt i början när jag tittade i backspegeln och det kändes som att lastbilen aldrig tog slut!
Han har fått dispens för att köra den här lastbilen, som väger 30 ton mer än vad som är tillåtet att köra på allmänna vägar enligt svensk lag. Volvo Lastvagnar är en av många aktörer som deltar i det här forskningsprojektet. Förhoppningen är att projektet ska leda till en lagändring som innebär att den totala tillåtna maxlasten för tunga transporter höjs från 60 till 74 ton. På lång sikt är målet att även 90 ton ska godkännas.
Roger sitter i sin hytt och svär. Kylan håller vanligtvis Överkalix i ett järngrepp, men nu har temperaturen stigit till nära noll, vilket betyder blixthalka och slask.
– Det är bara när det börjar töa och slaska som det är så här, aldrig annars. Att inte komma i väg direkt är … Roger avbryter sig och grimaserar. Roger får hjälp av en kollega att få lastbilen i rullning, men när han lämnar parkeringen är han lite sen.
I dag är en speciell dag. Det är första gången Roger kör Volvo Lastvagnars nya Volvo FH16, som är byggd för tunga transporter.
– Det är alltid roligt att köra en ny lastbil. Jag känner redan stor skillnad nu när jag kör nya FH. Den är mycket kraftfullare och starkare – och håller farten bättre i backarna. Den har en annan fjädring än den gamla modellen och är mycket skönare på vägen. Jag känner mig väldigt trygg i den här lastbilen, säger Roger.
Vägen mellan Överkalix och Piteå är ganska rak, med några längre raksträckor och enstaka kurvor. Roger har redan märkt att lastbilen är extra lättmanövrerad, tack vare den individuella framhjulsupphängningen (IFS).
– Den går som en dröm, hur bra som helst. Den är mycket stabilare än den förra. Den är till och med stabilare i kurvor och rondeller och tål mer. Det enda du behöver göra är att svänga. Och det är naturligtvis väldigt skönt för mig som förare att ha en lastbil som ligger stabilt på vägen.
En tillförlitlig lastbil som klarar jobbet trots de tuffa förhållandena är ett måste i norra Sverige.
– Det kan vara spännande att köra här uppe på vintern. Ena stunden är det snöstorm, nästa ishalka. För oerfarna förare med dåliga däck är det inte kul. Jag ser ofta utländska förare som fastnat i backarna. Senast förra veckan var det ett ekipage som körde i diket, med släp och allt, säger han.
Han har själv hamnat i diket ett par gånger under sina 24 år som timmerbilsförare. Senaste gången var över tio år sedan. Roger pekar på axeln han skadade vid olyckan och säger att den fortfarande värker lite.
– När det är halt måste man kunna avgöra när man ska bryta och när man kan fortsätta köra, förklarar Roger.
Det kan vara spännande att köra här uppe på vintern. Ena stunden är det snöstorm, nästa ishalka.
Första gången han körde ETT-lastbilen blev han förvånad över hur smidig och flexibel den var, trots sin längd. Eftersom släpet består av en dolly, en link och en trailer är det svårt att backa, men annars tycker Roger inte att de extra tonnen gör så stor skillnad på vägen.
– Bromssystemet är så bra på den här lastbilen att bromssträckan inte blir längre än för en standardlastbil på 60 ton, säger han.
Han drar ned rutan och spottar ut snuset. Bakom talltopparna glimtar marssolen fram. Roger har solglasögon över de vanliga glasögonen för att skydda mot ljuset som förstärks av reflektionerna i snön.
– Temperaturen, vägförhållandena och vädret kan skilja sig mycket mellan Överkalix och Piteå. Det kan vara jättebra i Överkalix men halkigt mellan Luleå och Piteå, säger Roger.
Även om resan mellan Överkalix och Piteå bara tar två timmar kan vintertemperaturen variera från minus 30 grader i inlandet till bara några få minusgrader vid kusten. Det ställer höga krav, inte bara på föraren, utan också på lastbilen, som måste klara de stora temperaturskillnaderna.
På sågverket i Munksund åker de avbarkade stockarna på transportband mellan timmerhögarna. Lossningen går på ett kick och en dryg halvtimme senare är Roger återigen på väg till Överkalix.
Innan dagen är slut har han slutfört ännu ett transportuppdrag. Då är det dags att återvända hem till familjen. Roger har fyra barn. I dag ska han hämta den yngsta sonen på dagis.
– Jag gillar att köra samma rutt. Mina vänner tycker att jag är lite knäpp, de fattar inte hur jag står ut! Jag brukar säga att man inte kan sitta och fundera på att man åker samma väg hela tiden. Fördelen är att jag kommer hem till familjen i tid och kan sova i min egen säng varje natt.
