Lastvagnar
Klockan är tio på kvällen och de flesta av lastbilarna har parkerat innanför grindarna till den enorma byggarbetsplatsen Eko Atlantic. I skenet från gatlyktorna ber några muslimska förare och några andra har rullat ut sina tunna mattor direkt på marken och dragit en filt över huvudet.
Matthew Ude gör sig i ordning för att gå till sängs. Som vanligt har han kört sin Volvo FMX till stenbrottet som ligger cirka 15 mil nordöst om Lagos för att hämta granitblock till den åtta kilometer långa skyddsvallen som skiljer Eko Atlantic från havet.
– Vi kör aldrig på natten, det är för farligt. Risken att bli stoppad av rånare på vägen är alldeles för stor, säger Matthew.
Eko Atlantic är tänkt att bli framtidens Lagos. Företags- och bostadsområden ska samlas på en tio kvadratkilometer stor konstgjord halvö som man bygger precis intill området Victoria Island. Man har testat skyddsvallen för att försäkra sig om att den klarar de allra värsta stormarna och området innanför vallen fyller man med sand som man muddrat upp från havet.
Namnet ”Eko” är hämtat från det inhemska språket yoruba och betyder ”folket från Lagosön”, alltså människorna som levde där från början. Men Matthew kommer inte härifrån. Han tillhör en etnisk grupp som heter igbo och han har kört lastbilar i Nigeria sedan 1978. Hans jobb har blivit hans hobby.
– Jag lärde mig att köra lastbil för ett franskt företag som hade Renaultlastbilar. Det här är den första Volvolastbilen jag har kört och jag gillar den. Den har ett bra bromssystem, styrningen är perfekt och balansen är utmärkt, även när jag kör med tung last, säger han.
Klockan fyra varje morgon, sex dagar i veckan, kör Matthew ut från byggarbetsplatsen Eko Atlantic. Han har sällskap av sin assistent, här kallat ”motorboy”, 24-åriga Gift Mwaele, som hjälper honom under dagen. Gift tvättar lastbilen, dirigerar Matthew när han backar på trånga ställen och fungerar som de extra par ögon man behöver när man kör i tät trafik. Upp till 200 lastbilar kör dagligen från olika stenbrott till Eko Atlantic.
Eftersom vägarna är i så dåligt skick är trafiken vårt största problem. Att kliva ut för att laga en punktering kan rentav vara farligt.
Dagens första stopp är åkeriets kontor och verkstad i Ibadan där Matthew och Gift hämtar upp sin lastorder. Vägen dit ska vara en av landets huvudvägar, men asfalten är hoplappad och i dåligt skick och även om trafiken är gles på morgonen tar det drygt två timmar för dem att komma fram.
När de har fått sin lastorder kör Matthew av från huvudvägen in på en mindre väg som efterhand övergår i en grusväg som leder till stenbrottet.
– Eftersom vägarna är i så dåligt skick är trafiken vårt största problem. Att kliva ut för att laga en punktering kan rentav vara farligt, säger Matthew.
Grusvägen som leder till stenbrottet kantas av tät vegetation. Här och var kan man se jamsplantor, kassava och enstaka bananträd. Lastbilen lämnar ett fint dammoln efter sig och några gula fjärilar fladdrar förbi framför vindrutan.
Plötsligt, mitt i skogen, visar sig stenbrottet. Vita lastbilar med gula flak åker efter varandra för att plocka upp sin last. Ljudet av granitblock som landar på lastbilsflaken är öronbedövande, men medan Matthew väntar på sin tur passar han på att småprata med de andra förarna.
Granitblocken som ska till ”Great Wall of Lagos” är upp till 1,5 meter i diameter och lastbilarna kan ta 30 kubikmeter som mest. Det är alltså inte vikten som avgör mängden sten som kan köras till vallen varje tur, utan volymen som varje flak kan ta.
När Matthew och Gift har lastat klart väger de lastbilen på vägen ut och sedan är det dags att köra tillbaka till Lagos. Klockan är nu halv tre och trafiken har tätnat kraftigt. Det tar normalt fyra timmar att köra till Eko Atlantic och Matthew vet att det hinner bli mörkt innan han är framme. Att stanna för att äta är inte att tänka på.
– Vi skulle aldrig komma fram om vi stannade hela tiden, säger han.
Matthew och Gift tillbringar i stort sett hela sin arbetsdag i lastbilen. De har mat med sig och äter medan de kör och blir det långtråkigt sätter Matthew på cd-spelaren. Mellan två tummade biblar ligger album med Paul Simon, Stevie Wonder, James Brown och countrystjärnan Skeeter Davis.
– Men vi har förstås lite nigeriansk musik också, skrattar Matthew.
Han kommer från det som tidigare hette Biafra och numera är delstaten Enugu i sydöstra Nigeria. Hans far var torghandlare, men familjen hade det knapert och Matthew tvingades lämna skolan efter ett år på secondary school.
– Vi var fem syskon och som enda son blev jag tidigt tvungen att försörja mig själv. Att bli lastbilsförare var faktiskt den enda möjligheten, eftersom jag inte hade pengar för att starta eget och familjens mark inte räckte åt oss allihop.
Det kan dock vara svårt att planera sin körning i Nigeria. Matthew pekar på en flod som svämmar över när det kommer mycket regn. Då stannar trafiken av och transporten måste vänta tills vattnet har sjunkit undan.
Att bli lastbilsförare var faktiskt den enda möjligheten, eftersom jag inte hade pengar för att starta eget och familjens mark inte räckte åt oss allihop.
Vi kör förbi en tankbil som välte när den körde i motsatt riktning i morse. Lokalbefolkningen tömde den snabbt. Allt gick bra den här gången, men ibland händer det att det lättantändliga bränslet antänds av en gnista med flera skadade och ibland även dödade som följd.
Tankbilen och ytterligare några krockskadade fordon utmed vägen illustrerar tydligt Matthews beskrivning av hur trafiksituationen ser ut i ett land där man inte tycks ha några trafikregler.
Men Matthew kör lugnt och säkert. Hemma i Lagos har han fru och fyra barn, men han träffar dem bara på söndagar.
– Vi arbetar långa dagar och jag kan inte ta mig hem på kvällarna. Trafiken i Lagos är alldeles för kaotisk. Men efter arbetet på lördag kväll åker jag hem och är med min familj hela söndagen. Vi brukar gå till kyrkan.
Det skymmer snabbt i Nigeria och när Matthew kör in på Eko Atlantic-området är det redan mörkt. En karavan med lastbilar har kört ut på kajen för att dumpa sin last på den plats där skyddsvallen möter havet.
Matthew väntar under strålkastarna tills det blir hans tur att köra fram och vända på den smala piren och sedan backa för att dumpa granitblocken i havet. Vågorna slår rytmiskt mot vallen och trots att temperaturen har sjunkit är det fortfarande varmt i den salta, fuktiga luften. Här ute är det enda som syns från Lagos en svag strimma ljus.
Arbetsdagen är slut. Bakom sin stol i hytten har Matthew ett hoprullat bylte som han plockar fram på kvällen och rullar ut över de två sätena för att sova på.
Fyra på morgonen är han åter redo för en ny dag. Det är då de första lastbilarna ger sig av norrut från Eko Atlantic.
Volvo FMX 6x4, dragbil konstruerad för tung last; flakpåbyggnad från Meiller-Kipper; D13 Euro 3-motor med 400 hk.
På grund av de undermåliga vägarna är maxhastigheten för Volvolastbilarna som levereras till Nigeria begränsad till 75 km/h.
Transportuppdrag: 50 lastbilar har hittills levererats för att transportera granitblock till den stora skyddsvallen i Lagos som man håller på att bygga runt Eko Atlantic.
