Varför vi är skeptiska till ellastbilar – och varför detta är helt naturligt

Från ånglok till smartphones är historien full av banbrytande teknologier som inledningsvis möttes med hån eller tvivel. Idag möter eldrivna lastbilar i stort sett samma skepsis. Men om historien är vår vägledning kan dagens tvivel helt enkelt vara ytterligare ett steg mot utbredd acceptans.
 

Ända tillbaka 1937 hånade bröderna Gershwin mänsklighetens tvekan när det gällde nya idéer. Deras humoristiska kärlekssång They All Laughed knyter ihop vinjetter av kända personer som blir hånade; Columbus för att han sa att jorden är rund, Thomas Edison för att han fångade ljud och bröderna Wright för att de försökte flyga – och framför allt berättarens egen osannolika romans. Vid den sista refrängen har steken vänt: Drömmen blir verklighet och, som så ofta med nya idéer, är det skeptikerna som lämnas utan svar.
 

Historien är full av sådana exempel. 1820-talets järnvägspionjärer avfärdades som drömmare och chefen för det brittiska postverket hävdade att telefonen var onödig (”det finns ju så många springpojkar”). Glödlampan, filmen och bilen är några exempel på produkter som har kallats för ”misslyckanden” eller ”onödiga lyxvaror”.^[1] Och ändå har de alla haft stor inverkan på hur vår värld ser ut i dag.
 

I modern tid möttes samma tvivel av digitalkameran, smarttelefonen och till och med GPS-tekniken. Idag, inom transportbranschen, är eldrivna lastbilar helt enkelt det senaste kapitlet i denna långa tradition av skepticism.

Därför är vi programmerade att oroa oss

Micco Grönholm, lektor i marknadsföring vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, och expert på förändrings- och innovationsprocesser, förklarar att skepticism inte bara är vanligt – det är djupt mänskligt.

"Om våra förfäder hade hoppat på varje ny sak utan att tveka, skulle många inte ha överlevt." Samma mekanism finns fortfarande kvar idag – bara att den nu utlöses av ny teknik istället för okända bär i skogen.

Micco Grönholm lyfter fram tre olika perspektiv som förklarar varför det ofta tar tid för innovationer att vinna mark: det psykologiska, det praktiska och det bedömningsbaserade.

1. Det psykologiska perspektivet

I grund och botten är skepticism en skyddsmekanism i den mänskliga hjärnan.

"Våra sinnen är utformade för att hålla oss säkra." Därför föredrar vi ofta det välbekanta framför det nya, även när det nya kanske är bättre”, säger Micco Grönholm.

Han lyfter fram tre väl dokumenterade kognitiva biaser som hämmar innovationer:

• Status quo-bias – vi föredrar det vi redan vet. Diesellastbilar har funnits i ett sekel – varför ändra på det?^[1]
  
• Negativitetsbias – vi fokuserar mer på risker än på möjligheter. Ett enda maskinhaveri hos en ellastbil kan överskugga flera hundra lyckade resor.^[2]
• Bekräftelsebias – vi söker information som bekräftar det vi redan tror. Detta är särskilt synligt i onlineforum, där skeptiker förstärker varandra och sprider kritisk information.^[3]

2. Det praktiska perspektivet

Tvivel är inte bara psykologiskt – det är ofta baserat på verkliga, praktiska hinder.

"För att en teknik ska vara attraktiv måste den fungera i det dagliga livet." För ellastbilar betyder det till exempel en pålitlig laddningsinfrastruktur, säger Micco Grönholm.

Utrullningen sker. Men som han påpekar beror innovationer vanligtvis på hela system – inte bara produkten i sig. Fiberoptiskt bredband, till exempel, spreds först när tjänster, nätverk och regleringar harmoniserades.

Han betonar också vikten av incitament: "Sveriges hem-PC-reform i slutet av 1990-talet gjorde datorer tillgängliga för miljontals hushåll." Plötsligt blev Sverige ett av de mest datortäta länderna i världen. Incitament kan radikalt påskynda implementeringen."

Samma logik gäller för ellastbilar – subventioner, infrastruktur och stödjande ekosystem kommer att vara avgörande.

3. Dömningsperspektivet

Slutligen kommer det som Micco Grönholm kallar det bedömnings- eller observationsbaserade perspektivet – acceptansens sociala dynamik.

Innovationer sprids i förutsägbara vågor i en process som sociologen Everett Rogers beskriver i Diffusion of Innovations Theory. Först kommer innovatörerna, sedan de tidiga användarna, följt av den tidiga majoriteten. Det är först när den tidiga majoriteten anammar något som den bredare marknaden följer efter. Därefter kommer den sena majoriteten och slutligen eftersläntrarna.^[4]

”När den tidiga majoriteten börjar köra ellastbilar kommer den breda massan att tänka: "Kanske borde jag köpa en också", säger Micco Grönholm.

Denna vändpunkt inträffar ofta vid en prevalens på cirka 15–20 %. Fram till dess är skepticism inte ett systemfel – det är en del av processen. Och den här processen tar tid – något som våra hjärnor ofta kämpar med att förstå.

"Som Bill Gates en gång uttryckte det: Vi överskattar alltid den förändring som kommer att ske under de kommande två åren och underskattar den förändring som kommer att ske under de kommande tio åren."