Mat för lastbilsförare runt om i världen

Från wokade nudlar vid vägkanten till fräscha hemlagade sallader att njuta av i hytten. Lastbilschaufförers måltider är av många olika slag och varierar runt om i världen. Vi ber sju förare från sju olika länder att dela med sig av sina favoriträtter från när de är ute på vägarna.

Vad tänker man på när man tänker på lastbilschaufförsmat? Rastplatser med oljig och friterad mat? Vi lägger stereotyperna åt sidan och lyssnar till vad lastbilschaufförerna själva säger. 

Indien: ”Här är en måltid mer än bara mat på en tallrik”

För den indiske fjärrtransportföraren Sandeep Singh är ett Dhaba (truckstopp) vid vägkanten mer än bara ett ställe att äta på – det är också en plats för att umgås med andra lastbilschaufförer.

Vilken maträtt äter du helst ute på vägen?

– Min favoritmåltid på vägen är Dal Makhni, Palak Paneer och Tandoori roti – en klassisk måltid från norra Indien. Det kan verka jättevanligt för vissa, men för mig är det perfekt. Det påminner mig om var jag kommer ifrån och ger mig en känsla av tillhörighet, även hundratals kilometer bort.

Vilket är ditt favoritställe att äta på?

– Jag njuter ofta av den här måltiden på ett Dhaba (truckstopp) vid vägkanten, i Gurugram, Indien. Det är inte så avancerat och det behöver det inte vara. Maten är enkel, desi (lokal), full av smak – precis som hur den tillagas hemma. Träbänkarna, doften av varma rotis direkt från tandoorin (lerugnen), det varma välkomnandet – allt känns rätt. Här är en måltid mer än bara mat på en tallrik. Det fångar den sanna andan i det lokala livet.

– Om det finns andra förare i närheten, slutar det alltid med att vi sitter tillsammans. Det spelar ingen roll var vi kommer ifrån, maten för oss till samma bord. Det finns en märklig trygghet i att äta med människor som förstår vägen precis som du.

Sverige: ”Jag trivs i hytten för där har jag alla bekvämligheter”

Linda Johansson är lastbilsförare och kranoperatör på trä- och byggföretaget Derome. Hon kör en Volvo FM Electric kranbil och levererar byggmaterial runt omkring Göteborgsområdet. Linda tycker att hon har många bra lunchrestauranger att välja på. Trots det så föredrar hon att äta sin lunch i lastbilen under lastning.

Vilken maträtt äter du helst ute på vägen?

– Jag äter gärna något lätt under arbetstid, kyckling, ägg och lite grönsaker. Som mellanmål tar jag gärna en drickprotein (kvarg) och babybell-ost.

Vilket är ditt favoritställe att äta på?

– Jag äter gärna i hytten. Jag trivs i hytten för där har jag alla bekvämligheter, både kyl och kaffebryggare. Självklart stannar jag till ibland och köper en kaffe på en mack men allt som oftast avnjuter jag kaffe i hytten. Jag trivs i min Volvo helt enkelt.

Indonesien: ”En måltid handlar inte bara om att äta – det handlar om att få kontakt med människor”

Efter ett långt skift med lastbilen i en het, dammig gruva finner Karly Irvan Pratama en välkommen paus i lokalt lagad gatumat.

Vilken maträtt äter du helst ute på vägen?

– Nasi Goreng Kampung (stekt ris i bystil). Det är en ödmjuk rätt, men den är full av smak – ris wokat med doftande schalottenlök, vitlök, röd chili och söt sojasås, ibland toppat med ett stekt ägg eller kryddig stekt kyckling. Magin med Nasi Goreng Kampung ligger i dess enkelhet.

Vilket är ditt favoritställe att äta på?

– Jag brukar äta på en liten warung (en typisk liten indonesisk restaurang) utanför gruvan. Ägaren lagar mat på en traditionell spis, vilket ger riset en rökig arom som du kan känner doften av på flera kilometers avstånd. Det är ett populärt stopp för både gruvarbetare och förare – du hittar alltid någon i arbetskängor och dammig skjorta som sitter där. Här ute handlar en måltid inte bara om att äta – det handlar om att få kontakt med människorna och platsen.

USA: ”Måltiderna i hytten ger mig en hemtrevlig känsla var jag än är”

Trots att han kör på vägarna flera dagar i sträck njuter Chad Van Dyke fortfarande av hälsosamma, hemlagade måltider.

Vilken maträtt äter du helst ute på vägen?

– Min favoritmåltid är oftast något jag noggrant har förberett hemma, så att jag kan njuta av färsk, hälsosam och utsökt mat vart jag än åker. Jag älskar särskilt gravad lax med mangosalsa eller en rejäl pasta med färska grönsaker och grillad kyckling. De här måltiderna ger mig en hemtrevlig känsla var jag än är och gör livet på resande fot lite enklare.

Vilket är ditt favoritställe att äta på?

– Jag brukar njuta av mina måltider bekvämt i min lastbil, som jag har gjort om till en mysig och hemtrevlig plats. Om vädret är fint gillar jag att gå ut och äta vid ett picknickbord för att njuta av lite frisk luft och utsikt.

Thailand: ”Det som verkligen gör den här rätten speciell är att kunna komma hem och njuta av den med min familj”

För Amnart Phengphet är en av fördelarna med att vara fjärrchaufför att det ger honom chansen att prova regional mat från hela Thailand. Och att vara borta så länge gör familjemåltiderna extra speciella.

Vilken maträtt äter du helst ute på vägen?

– Min favoriträtt på vägen är kryddig havskattcurry (Kaeng Phet Pla Duk), en distinkt thailändsk rätt känd för sin kryddstarka smak och aromatiska currypasta. Jag älskar den här rätten för att den är kryddig och uppfriskande. Den är lätt att göra och finns att köpa på restauranger längs vägen.

Vilket är ditt favoritställe att äta på?

– Jag stannar ofta för att äta Kaeng Phet Pla Duk när jag reser i arbetet på landsbygden. Men det som verkligen gör det speciellt är att kunna komma hem och njuta av det med min familj. Min fru lagar alltid den här rätten åt mig när jag kommer tillbaka. Eftersom jag ofta arbetar hemifrån i flera dagar blir måltiderna en speciell stund för samtal.

Sydafrika: ”De flesta inser bara inte hur hälsosamma lastbilschaufförers måltider kan vara”

David Mngunis jobb tar honom över hela Sydafrika. Så länge han har sin kokgryta och kylbox med sig kan han laga en näringsrik, traditionell måltid var han än hamnar.

Vilken maträtt äter du helst ute på vägen?

– Min favoritmåltid på vägen måste vara pap (en majsgröt som är vanlig i södra Afrika) med köttgryta och säsongens gröna grönsaker. Det är något jag lagar själv. Inget märkvärdigt, men det träffar alltid rätt. Det är en klassisk, rejäl rätt som är djupt rotad i vår sydafrikanska kultur. Men mest av allt påminner det mig om hemma. Jag behöver ingen fin restaurang, bara en tallrik varm hemlagad mat direkt från grytan.

Vilket är ditt favoritställe att äta på?

– Jag tillagar maten själv, vanligtvis när jag står parkerad vid ett truckstopp. Ingredienserna är lätta att hitta, och så länge jag har min kastrull kan jag göra den nästan var som helst. De flesta inser inte hur hälsosamma och prisvärda måltider för lastbilschaufförer kan vara, särskilt när vi lagar maten själva.

Nederländerna: ”Med mitt jobb hamnar jag på alla möjliga platser... och upptäcker de vackraste lunchställena”

Att inta en hälsosam måltid omgiven av den nederländska naturen är för Fabienne van de Pol en av de njutningar som gör arbetet på resande fot så tillfredsställande.

Vilken maträtt äter du helst ute på vägen?

– En carpaccio-pastasallad. Du kan njuta av den till lunch eller middag, och det bästa är: Du äter den kall. Supersmidigt och hälsosamt! Jag älskar att äta hälsosamt och tar nästan alltid med egen mat. Jag tycker bara att det är enklare – och ärligt talat, det är billigare också. Jodå, jag är fortfarande en sann nederländare.

Vilket är ditt favoritställe att äta på?

– Jag äter sällan på bensinstationer eller restauranger längs vägen. I stället föredrar jag att ta med egen mat och njuta av landsbygden. Med mitt jobb hamnar jag på alla möjliga platser, och det är just den oförutsägbarheten som leder till att man upptäcker de vackraste lunchställena. Jag försöker alltid fånga de ögonblicken – det är de som gör dagen speciell.

Jag skrev nyligen följande text om en sådan upplevelse:

Lunch bland ängarna – En hyllning till den holländska landsbygden

En sensommareftermiddag, när solen kastade sina sista varma strålar över landskapet, parkerade jag min lastbil längs en smal landsväg. På båda sidor sträckte ängarna ut sigsom gröna filtar, prickade här och var med nyfikna kor som lojt idisslade under ett träd. Allt andades lugn.

Jag vek upp min lunch och satte mig på kanten av lastbilens flak och njöt av en utsikt som kändes nästan för perfekt för att vara verklig. I fjärran kunde jag höra det mjuka surret från vindturbiner, deras blad roterade långsamt och graciöst. Bakom mig stod gamla bondgårdar med väderbitna takpannor och trälador, några med en rostig traktor parkerad framför.

Doften av nyklippt gräs blandades med ångan som steg upp från mitt te. Då och då ekade ropet från en bonde som kallade på sin hund genom luften – ett ljud som passade miljön som hand i handske.